Mollys berättelse

Mollly har en tragisk bakgrundshistoria. Två gånger i sitt liv har hon blivit misskött. Första gången fick länstyrelsen hämta henne från en psykiskt sjuk hästsamlare, där hon inte fått tillräckligt med mat eller vatten. Där blev hon också dräktig och födde sedan sitt föl hos en kärleksfull familj, som hon blivit omplacerad ho. -Det blev ett litet sto och allt gick bra vad jag vet.

Andra gången var i det stall där vi hämtade hem Molly från, där hon blivit misskött och negligerad av en psykskt sjuk kvinna. Detta visste jag inte då, utan hade fått uppfattningen att hon var en frisk och kry liten tjej som ville till sitt föralltidhem som pensionär. Hos denna kvinna hade hon fått ett stoföl till och fölet hade åkt dagen innan vi fick hem henne.


Vi hämtade Molly i början av mars -2018.
Hon var i ett förfärligt skick. Molly var mycket stressad över att få ha skiljts från sitt föl dagen innan hon kom till oss. Vi släppte ut henne i hagen till Mimmi Och Luckey. Mötet gick som väntat med de andra, vilka var väldigt nyfikna och glada över nykomlimgen - men Molly verkade inte kunna prata speciellt bra hästspråk. Hon var undergiven och rädd, stressad och ville inte ha kontakt med de andra. Mimmi blev tillslut förbannad och det eskalerade till att Mimmi jagade upp Molly i skogen och hon fick inte komma och äta eller dricka. Sedan jagade Mimmi henne i full galopp med bakåtstrukna öron titt som tätt.
Då detta inte slutade, tog jag in Molly i boxen på kvällen. Där visiterade jag henne och kände hur mager hon var! Bara skinn och ben. Det hördes tydligt att hon inte kunde äta ordentligt med sina tänder.
Att Molly var stressad i näreheten av människor, visste jag.

Jag ringde ut veterinären, då hästtandläkaren inte hade möjlighet att komma. När jag väntade på att veterinären skulle komma och fixa Mollys tänder, lyfte jag på manen och skulle titta lite extra i hennes tufsiga päls.
Hon hade kala fläckar på hals, rumpa och ljumskar och såg allmänt dassig ut. Pälsen var raggig och väldigt lång och spretig.
Då såg jag hur det riktigt kryllade av löss! Jag kan säga att jag aldrig någonsin sett så mycket löss på en häst förut! De kröp t.o.m. över på mina händer där jag stod och höll i grimman.
Det var bara till att avlusa och avslua och avlusa. Hela ansiktet var fullt med gnetter, hela halsen, manen, buken. Överallt fanns tusentals (!!) gnetter (lusägg) som väntade på att kläckas. Veterinären sa att det också bidrog till att hon var så mager - alla löss tog all energi och näring från henne.

Det tog inte många timmar innan Molly slutade klia och hon såg gladare ut på ögonen. Det var en lång väg att gå, då utgångspunkten var svår och inte bra. Hon fick gå i en egen hage, bredvid de andra. Det var ett evigt täckande med fleecetäcke, regntäcke, vintertäcke av och på, då jag ville att hon skulle behålla energin hon fick av maten, att inte lägga energi på att försöka hålla sig varm.

Efter några veckor vände det! Efter flera lusbad och evigt borstande, blev Molly som en annan häst. Hon sökte kontakt mer frekvent, kändes lugnare och kunde släppas ihop med de andra utan problem.
Vinterpälsen började fällas av och då såg jag hur mycket gnetter det egentligen fanns... Säkerligen miljontals! Nu började hon också mjälla och jag smörjade henne med olja blandat med Probolja för att huden skulle bli återfuktad.

Sakta men säkert lärde vi känna varandra, men det tog nästan över en månad innan hon slutade vara misstänksam mot mig. Dock vill hon inte gärna bli tagen i hagen, men med lite trixande går det faktiskt riktigt bra. Och det kan inte vara någon annan med i hagen - då blir hon direkt stressad. Molly är väldigt rädd om sin mule och huvud, så misstänker att hon tyvärr någon gång fått stryk.