Hoven

Hoven är ett av hästens mest vitala organ. Den är en förlängning av skelettet, innehållande kalcium, fosfor, kisel och proteiner (t.ex. de essentiella aminosyrorna cystein och metionin, vilka innehåller svavel), samt andra mineraler. Utan en välfungerande hov, kan inte hästen fungera normalt.

Hoven är i allra högsta grad ett levande organ, innehållandes massor av små blodkärl. Hovens funktion är att ta upp och dämpa stötar, cirkulera blodet och bära upp hästen. Den utvidgar sig vid nedslag och drar ihop sig vid upptramp. Hästen sätter ner hälen först och tån sist i rörelsemönstret om hoven är tillräckligt kort och välfungerande.

En vild häst sliter sina hovar där hoven själv vill gå av och behöver därmed inte verkas till rätt form. Hästens tyngd är fördelad jämnt över hela hoven och strålen fungerar som en stötdämpande "kudde".
En tam häst rör sig inte lika mycket och det är upp till oss att se till att dess hov är funktionell. En skodd hov, kan inte utvidga sig såsom hoven behöver för att ta upp stötar och hästens tyngd ligger enbart på hovväggarna där skon sitter. Detta gör att det blir spänningar i hoven och hoven kan spricka. Tappskor är vanligt. Hur ofta har man inte varit med om hovsprickor och tappskor?
Strålen får heller inte sin stötdämpande funktion, vilken är viktig för skelett, senor och leder.
Hur länge kan man själv springa runt i stålskor utan att få ont i knän och leder?

 En skodd häst tappar också blodcirkulationen i sina hovar - hoven är ofta kall. Risk för intrång av bakterier i sömhålen är mycket stor. En sko döljer tyvärr väldigt många problem i hoven och hoven själv har inte möjlighet att läka med skor på! Men det är inte bara att ta av skon och tro att allt ska bli bra! Det krävs en utbildad hovformspecialist, som tar hänsyn till den individuelle hovens funktion och tillväxt.

 Muskelspänningar, senskador, skador på kotor och skelett, skev benställning och liknande, är följder till felaktiga fötter och är mycket vanligt.
Tyvärr verkar man oftast alltför sällan och hoven blir lång och deformerad, som höga eller understuckna trakter, fyrkantig eller oval form, randig hovvägg etc.
För långa fötter hämmar hästens rörelsemönster, som är att sätta ner hälen först och tån sist i marken. Senor och leder utsätts för enorm påfrestning vid för långa tår. Hästen kan få kotledsinflammation av att djupa böjsenan trycks mot strålbenet och senare kronbenet (vilket kan ge strålbenshälta i slutändan).
En för hög trakt tippar hovbenet i en vinkel så att benställning och tyngdpunkt blir felaktig och smärtsamt påfrestande för senor. Detta kan leda till inflammationer. Om hästen får fång, är risken hög att kötthoven separerar från hovväggen, den kan få s.k. hovbensänkning eller sulpenetration.
En häst bör åtminstone verkas var fjärde/femte vecka.

Svamp & Strålröta

Nästan 90 % av alla hästar lider av svamp eller röta i sina fötter. Obehandlad röta kan gå upp i elastiska putan och in i leden och hovkapseln, som då blir inflammerad. Röta och svamp gör hästen ömfotad och bör behandlas omgående.

 

Hovrehabilitering

Ardennern Olga, araben Malayin och åsnan Bruno

 

Hästens tyngdpunkt

En häst med optimal benställning och tyngdpunkt, står i lod.

De flesta hästar rids med tyngdpunkten på framdelen, med sadeln relativt långt fram, då den engelska sadeln är konstruerad på det sättet.
Jag möter ofta hästar som rids på framdelen och har ”glömt bort” sin egen bakdel, dvs. att hästen inte får med sig sin bakdel i en hel rörelse, utan går som om den vore halv, eller är framtung.
Detta gör att hästen överbelastar sina framben och muskler kring skulderblad, manke och nacke/hals blir spända och kan leda till värk och kotförskjutningar. Gallor är inte ovanligt (gallor kan också uppkomma pga. fel foder).
Hästen kan bli tung i munnen vid ridning och hältor är vanligt. Hästen står inte rätt i vila, då muskelvärk gör att de måste avlasta delar av sin kropp.
Tyvärr är felaktig hovvård allför ofta en orsak till att hästar inte står i lod, eller belastar ojämnt.