Vad är ett bra hö?

En vuxen häst bör få i sig ca 1g protein/kg kroppsvikt. En unghäst och ett dräktigt eller digivade sto behöver givetvis mer. Energibehovet är beroende på vad hästen används till och hur stor den är och eventuella sjukdomar.

Höet man ger får absolut inte vara mögligt eller dammigt (damm är ett tecken på mögel)!
Hösilage (inplastat hö) ska man vara aktsam för, då surheten och bakteriefloran inte är gynnsam för hästens immunförsvar (mag/tarmflora).
Hösilaget ställer höga krav på skördemetod och förvaring. En öppnad bal blir dålig efter ca 3-7 dagar, beroende på temperatur.
Vid bärgning kan döda djur råkas plastas in, som tex möss, och en anaerob bakterie, kallad botulinumtoxin, kan bildas. Detta leder till förgiftningen botulism, vilket kan leda till döden. Därför måste hästar som äter hösilage vaccineras. Detta gäller även hösilage som är relativt torrt!
Vem vill äta mat som man kan dö utav om man inte vaccineras? Skulle du det?

Det bästa är om man kan ge fri tillgång till vanligt torrt hö och/eller halm– då äter hästen det den behöver, utan risk för att dö i botulism. Den första tiden, om man inte haft fri tillgång innan, vräker de flesta hästar i sig som om de aldrig sett hö innan, men det lugnar sig då den märker att det inte tar slut.
Anledningen till detta är att hästen vill tillgodose sitt mineralbehov.

Tyvärr är dagens marker hårt odlade, samt försurade och innehåller inte tillräckliga många, eller höga halter, mineral och fettsyror för att täcka hästens dagsbehov.
Därför måste också vitaminer, mineraler och fettsyror tillsättas! Ger man inte hästen mineraler, kommer den äta enorma mängder hö för att få i sig tillräcklig näring och det är ju förstås inte ekonomiskt och tidsmässigt försvarbart. Dessutom är det inte rätt mot hästen, som försöker uppnå balans. Hästar vet instinktivt vad de behöver i mineralväg och hur mycket.

 Har man inte möjlighet till fri tillgång, bör man utfodra sin häst minimum 5 ggr per dag, eftersom matsmältningsystemet fungerar bäst med små portioner, ofta. Hästens magsäck är liten och tarmen lång, samt att den inte har gallblåsa. Detta gör att galla ständigt utsöndras och detta kan ge tarmkatarr om tarmen är tom. Det bör inte gå mer än 3 timmar mellan varje mål mat. En häst ska inte behöva vara så hungrig från ett mål till ett annat, att den tar stora munfulla tuggor av höet för att glupskt och snabbt äta upp!
Man måste också anpassa högivan - en häst med för lite hö per giva, kan utveckla magsår/magkatarr. Ett tecken på för lite grovfoder är om hästen äter sin egen avföring.
Man bör också hålla sig till ett hö, taget från samma ställe, under en säsong, för att skona mikroorganismerna i tarmen och immunförsvaret från att ständigt "ställa om sig" från ett hö till ett annat.

Ska hästen gå på bete?

Alla hästar förtjänar att gå på bete! Det är mycket näringsrikt och väldigt bra mentalt. Friska hästar på bete får inte magsår, för att de äter när de vill och när de behöver det.

Hästen är från början ett stäppdjur som till större delen av året hade magert gräs med låg fruktanhalt och andra växter att äta. Gräset var inte konstgjort med snabbväxande gräs som betet i våra hagar och åkermarker är. Hästar är inte gjorda för fina, gröna sommarbeten då detta innehåller växlande proteinhalt/fruktoshalt beroende på gräsets längd och dygnets timmar, och är alldeles för kraftigt för många. Tittar man på hur hästarna gick på bete förr, gick hästen i skogen eller på marker som var för magra för korna eller för att odla på.
För att förebygga att hästen inte blir sjuk av det gröna gräset, bör man vänja in hästen långsamt på betet och man kan dels strunta i att gödlsa sitt bete (finns viss risk med det, då ett ogödslat bete ger färre strån med mer fruktan i stråna, och ett gödslat bete ger fler grässtrån med mindre fruktan i varje strå), men att definitivt inte låta det betas ner för hårt. Risken med en hårt nerbetad hage är att det korta gräset koncentrerar sockermängden i stråna och det blir alldeles för kraftigt för hästen.
Ett bete som aldrig får vila, försämras ur näringsynpunkt och därmed blir det mer fruktan i gräset.
Det kan också vara bra att veta vilka grässorter som finns i hagen. Rajgräs har hög fruktanhalt, timotej och hundgräs har låg fruktanhalt t.ex.
Dygnets timmar och temperaturväxlingar påverkar sockerhalten i gräset. Vid torka på sommaren, eller dagen efter frostnatt, koncentrerar gräset mer fruktan (socker) i stråna än om det har tillgång till jämn temperatur och riklig vattentillförsel. Detta är gräsets sätt att överleva.
Därför är det också viktigt att ta reda på när man kan slå sitt hö om man är noga att ha ett hö med låg fruktanhalt.

Fruktanschema

 

Väder

Växtens ämnesomsättning

Risk

Frost, ingen sol

Ingen tillväxt, ingen fotosyntes, medel fruktanackumulation

Medel

Frost, strålande sol

Ingen tillväxt, mycket fotosyntes, mycket fruktanackumulation

Extremt hög

Nattfrost, på dagen upp till 15°C, strålande sol

Låg tillväxt, mycket fotosyntes, mycket fruktanackumulation

På morgonen extremt hög, på dagen sjunkar det till hög

På natten och dagen 5°C och upp till 15°C, strålande sol

Låg tillväxt, mycket fotosyntes, mycket fruktanackumulation

På morgonen låg, på dagen stiger det till hög

På natten och dagen 15°C och uppåt, strålande sol

Hög tillväxt, mycket fotosyntes, lite fruktanackumulation

På morgonen låg, på eftermiddagen stiger det lite

På natten och dagen 15°C och uppåt, molnigt

Mycket tillväxt, lite fotosyntes, ingen fruktanackumulation

Låg