Om mig

Jag heter Zara och jag sysslar med näringsfysiologi och problemlösning - främst med att lära folk hur de ska få sitt djur i bästa möjliga kondition, men också med att vända sjukdomsfall till friska individer, med hjälp av rätt näring.

Mitt specialområde är eksemhästar och astma och intresset för fång ochmagåkommor har gjort att jag utvecklat ett till specialområde.
Utöver detta, är jag utbildad diplomerad massör, bindvävsmassör, triggerpunktsbehandlare, cert. Hundfysioterapeut och dipl. Reikihealer. Jag har även gått kurser i hovtrimning och försöker att hålla mig uppdaterad på den fronten. Intresset för hovarna och hovsjukdomar är för mig mycket stort - det verkar som om det ökar på våra hästar idag och jag vill veta varför, hur gör man för att undvika, hur gör man för att lindra.
Jag ser alltid till hästen som helhet.
Jag brukar tänka "kunskap mäts inte i hur många år man har hållt på, utan det krävs ett öppet sinne och viljan att ständigt utvecklas." Med det menar jag att om man är ödmjuk inför nya lärdomar och synsätt, kan man utvecklas och lära sig saker man kanske aldrig skulle annars. En lång erfarenhet är förstås inte heller att förakta!

Mitt intresse för hästar och andra djur är medfött, kan man säga. Djur har alltid varit av stor betydelse för mig. Mer än vad som kanske är bra för mig, tycker många, då jag har ett brinnande hjärta för utsatta djur och har haft det sedan barnsben.. Det kan lätt bli ett par stycken, eftersom jag vill rädda alla!
Mina ögon öppnades tidigt för hästens språk - eller rättare sagt - jag slutade aldrig att se den.
Jag gillade att sitta i boxen, att bara vara och studera, vilket de flesta varken hade tid eller lust med!
Detta resulterade i att jag lärde mig handskas med hästar som de flesta inte förstod sig på, de s.k. problemhästarna, och redan i tidiga tonåren fick jag jobba med de värsta. Alltid var det samma sak: De var alla missförstådda och felbehandlade.
Timmarna jag spenderat på hästen i boxen, hade gjort att jag förstod den. För mig var det så naturligt att jag inte ens reflekterade över det. Än idag har jag inte stött på en enda häst som det inte gått att "få ordning" på.

När jag senare i vuxen ålder, kom som hästtränare till Island, hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Mannen jag arbetade för var väl ansedd i folks ögon och hans ord litade man på. Ryktet spreds sig snabbt i den lilla staden, om hans nya anställda som hade en speciell förmåga med problemhästar.
Jag fick hästar som skickats på träning kors och tvärs i landet, till de bästa hästtränarna, som ingen fått ordning på.
Som vanligt handlade allt om fel utgångspunkt och fel hantering – man hade helt enkelt inte ”sett” hästen.
Jag lärde mig massor utav dessa underbara individer! De var både mina lärare och elever. 
Under denna tid med att studera och träna vilda hästar och ”problemhästar”, föddes idén till att starta eget.
På Island säljs många väldigt bra hästar till slakt, p.g.a. att det finns ett enormt överskott. Jag ville försöka hjälpa, på mitt eget håll, och startade importföretaget Z Íslandshross -2001, hemma i Sverige.

Naturlig hästhållning har alltid intresserat mig och redan som barn såg jag, och reflekterade över, hur hästarna behandlades som maskiner och hur dåligt de mådde. Många hade alla möjliga ateraljer och metoder på sina hästar, för att de skulle bli av med olater eller prestera bättre, utan att det överhuvudtaget gjorde något åt saken.
Mina funderingar över vad man kunde göra istället, och min starka tro på att hästen kan lära människan mycket, ledde mig fram till denna bana.
Jag arbetade sakta in min egen metod – en blandning av många olika läror, mina erfarenheter, utbildningar och min intuition.
Och det finns alltid massor av nya, spännande saker att lära sig, oavsett hur gammal man är eller hur länge man hållit på!

Detta är grunden för mitt naturliga sätt att se på hästen.
Du är varmt välkommen till min sida!

Mina hästar

Jag har äran att ha tre underbara hästar hos mig: shettisarna Linhagens Luckey Luke, Mimmi och Molly.

Hästar från förr/ Z Íslandshross

Idén till Z Íslandshross föddes då jag jobbade på Island och såg hur många bra hästar som gick till slakt.

På Island är antalet hästar enormt och då alla som föds inte är topphästar, blir det svårt att få dessa sålda inom landet. Som bonde kanske man inte har tillräcklig mark för hästar som förökar sig ständigt, då den utvalde avelshingsten mestadels får gå året runt med sin flock. Ett snabbt, effektivt sätt att minska antalet är att skicka en del till slakt.
De hästar med dåligt lynne, samt de som inte håller måttet för de avelskriterier man har, går också till slakt.
Hästkött ingår i den isländska mattraditionen, liksom vi har våra kor (Det är ofta man kommer till isländska stall och ser att hästarna står i kostall - med skitrännor och kedjor).

Jag ville rädda de hästar som min vän skulle skicka till slakteriet, för att han sålt av delar av sin mark och ville dra ner på hästantalet. Det var definitivt inga dåliga hästar han hade - min vän var väldigt noga med att välja rätt linjer till sin avel. Om jag ändå kunde öppna ett företag och få någon hemma i Sverige att samarbeta med mig på något sätt? Då kunde jag ta kort på varje häst och skaffa information om den och förmedla till Sverige.
Det blev inte så, utan jag bestämde mig för att åka hem och göra slag i saken själv. Jag startade ett importföretag, där jag skulle ta över vilda hästar, träna och sälja vidare. Z Íslandhross var fött.
I första lasset från Island kom Merkur och Litla-Venus. De togs över med flyg i april -2001 och jag hämtade dem själv på flygplatsen i Norrköping. På hösten flögs fölen över, som jag och min dåvarande svärfar hämtade på flygplatsen och kort därefter kom lasset med "gänget". De fick åka båt, vilket tog 10 dagar och de var mycket stressade och skitiga då de anlände till mig. Aldrig någonsin mer båt!
Efter att ha tänkt över saken noga, lade jag ner min verksamhet -2004, strax efter jag tagit över hästen Gola.
Hade jag haft egen gård, skulle jag behållt flera av mina älsklingar - och haft en annan typ av verksamhet istället.
Tiden som var ser jag tillbaka på som oerhört lycklig och jag ångrar aldrig en sekund att jag gjorde det!